Försöker undvika alltför mycket negativa rapporter. Det känns övermäktigt och jag mår bara dåligt av det, vilket inte hjälper varken miljön eller mig.

#1 Övermäktigt beskriver bra hur jag känner.

Samtidigt får jag dåligt samvete för jag vill ju gärna hålla mig uppdaterad.

#3: Det kan man ju göra ändå, men man behöver inte läsa precis allt som publiceras.

Jag väljer ofta utifrån källa. Många publikationer blåser upp allt så överdjävligt att man undrar hur dom kan få behålla jobbet. Det gäller speciellt när det är något negativt.

Tyvärr är det ju också ofta så att ju mer seriös publikation, desto tråkigare och otillgängligt är innehållet.

Kanske kan ChatGPT och liknande tjänster hjälpa till att på ett mer objektivt sätt än journalister summera och förklara forskningsrapporter så man kan och orkar läsa dom.

Överlag försöker jag mer ta till mig sådant som beskriver realistiska lösningar och undvika överdrifter och domedagsprofetior.

#5 Vad är ChatGPT för något?

Jag har googlat men förstår inte riktigt ändå.

ChatGPT är en AI-tjänst för att generera text. Den är otroligt bra på att t ex summera dom viktigaste bitarna i en lång text, förklara på ett sätt som passar en viss målgrupp. Du kan ha som en konversation med den om en text eller ett ämne. Du kan be dem skriva text åt utifrån en instruktion du ger den. Den kan översätta mellan olika språk.

Kort och gott är den en osannolikt bra tjänst för att jobba med texter. Men den kan ibland också vara lite väl kreativ, så man måste ha koll på ämnet för att avgöra om det är rimligt.

#6:

» Möt min nya kollega, ChatGPT | Smart hem iFokus

#7 #8 Himmel.
Känner att jag behöver läsa på ordentligt 😃

#9: Registrera ett eget konto och testa.

Håller med. Testa!

Men gör inte misstaget att tro att det är typ samma som Google. Använd det mer för att beskriva vad du vill åstadkomma. Och ju mer detaljerad du är i din instruktion, desto bättre svar får du. Precis som om du hade frågat eller bett människor om något.

Hmm, får se om jag vågar 😉

#12: Börja med något enkelt, som att skriva ett brev till någon eller förklara något du undrar. Ställ följdfrågor om det du vill veta mer om.

Det låter som jag måste testa haha.

#14: Rätt inställning. 👍🏻

När Hans Rosling levde var det roligare, han kändes med balanserad.
Rapporterna läser man ju sällan, men mediernas sammandrag/tolkning, och att läsa någon annans uppfattning/tolkning är ju ofta riskabelt.
Men visst kan man bli överväldigad av allt. Orkar vi bära detta och ändå se framåt, planera för vårt och våra efterkommandes liv. Jag har full förståelse för de som inte vill skaffa barn idag. Till vilken framtid?

Under de mest hektiska småbarnsåren (vi har fyra, så det var rätt lång tid) tittade jag inte på Tv-nyheterna. Jag orkade inte helt enkelt. Undantaget var 1989 när muren föll. Och sen trodde man att allt skulle bli bättre. Hela tiden! 🥴

Tittar man bakåt så har mycket förändrats och förbättrats.

DDT är numera förbjudet och den svenska rovfågelsstammen har återhämtat dig.

Bly finns inte på samma sätt som tidigare och det finns mycket annat som faktiskt blivit bättre.

#17: Och tittar man utanför västvärlden (som Rosling ofta gjorde) så har otroligt mycket blivit osannolikt mycket bättre. Barndödlighet, skolgång för flickor, fattigdom, med mera är områden där vi har det bättre än någonsin.

Skulle hellre leva som låginkomsttagare 2023 än kung 1523.

#18: Inte jag heller med tanke på den dåliga internetkommunikation som det var då … funkade nästa aldrig.

#19: 😂

#0: ibland är det ju jobbigt att läsa dåliga nyheter om miljön. 🙁

#0: Jag orkar inte läsa forskarrapporterna. Jag drar mig för att läsa alla, även de positiva, för det kan ju komma en negativ aspekt, och det orkar jag inte, jag mår bara dåligt av det.

Hjälper det att oroa sig?

#23: inte vad jag vet

#24 Nä, tänkte väl det.

#23: Beror nog på. Om oron för att du förändrar dåliga beteenden till mer hållbara beteenden så gör det ju det.

Men för sådant man omöjligt kan förändra eller påverka gör det förmodligen mer mental skada än nytta.

#26: precis så jag tänker.

#26 Oro är inte konstruktivt, medan beteendemönster är det.

#28: Är inte oro ett beteendemönster?

#28: Oron kan skapa beteendemönster åt båda hållen. Det kan vara en motivator och en begränsare.

När det kommer till att minska utsläpp som påvekar klimatet, kan jag göra något, även om det globalt sätt är minimalt. Men varje kilo spelar roll.

När det kommer till kriget i Ukraina, Rysslands aggressioner, Kinas aggressioner mot grannländer eller NATO's expansion och vad detta gör för risk för ett nytt världskrig kan jag inte påverka alls.

#29 Nja, inte för min del. Sinnesstämning är nog en bättre beskrivning.

#30 Som sagt, hjälper det att oroa sig?
Nej, det gör det inte, vilket inte betyder att man inte bryr sig.
Jag tänker på det som som signatur Maria skriver i trådens start. Där blir mitt råd att man gör det man kan och känslan av oro när man läser artiklar och liknande är något som man bör försöka släppa.
Det är mitt sätt att se på saken.

#31: Ett variant av det du säger är:

Stoppa huvudet i sanden

Jag tror inte på att det är någon annan som ska fixa alla problem.

#32 Citerar från signatur Maria:

”Man kan inte blunda och tro att det försvinner men jag ska erkänna att jag ibland inte vill läsa.”

Så hon stoppar huvudet i sanden..?

#33: Jag förstår att man gör det. Ibland av ren självbevarelsedrift. Men ja, det är väl själva definitionen av att stoppa huvudet i sanden?

Att vägra se vad som är fel och därmed bli helt omedveten om vad man kan göra för att hjälpa till att korrigera felet kommer ju bara öka farorna med det man oroar sig för.

Men som sagt, jag förstår att man gör det kring ämnen där man känner sig helt maktlös. Har mindre förståelse för det på områden där man kan göra något.

Jag gör också så. Men jag tänker int hymla med att jag stoppar proppar i öronen, tar på ögonmask och gräver en grop där jag stoppar ner huvudet. Blir inte mindre sant bara för att jag tycker det finns bra skäl.

#34 Vi är alla olika och reagerar/agerar olika.
Oro i sig lär inte hjälpa någon, själv väljer jag att försöka påverka det jag kan och inte oroa mig över det som är utanför min kontroll.
Jag vet att jag en dag kommer att dö, men ska jag låta oro över det förpesta min vardag och mitt liv?
Kommer jag att fatta bättre beslut om jag oroar mig? Det tror jag knappast.
Jag väljer att oroa mig mindre samt hålla huvudet ovan sanden 😉

Eftersom jag oroar mig för miljön och klimatet och för hur människor svälter och förtrycks så ser jag till att göra allt jag kan för att min miljöskada skall bli så liten som möjligt, och ekonomiskt stötta dem som är på plats och kan hjälpa bland krig, terror och svält.

Jag väljer att ibland inte läsa nya rapporter om hur glaciärerna smälter, eller hur barn svälter och kvinnor förtrycks eftersom jag redan vet hur illa det är.
Jag fortsätter att försöka leva så miljövänligt som möjligt och fortsätter swisha hjälp.

Att oroa sig kan leda till väldigt konstruktiva saker.

https://ki.se/forskning/nyfiken-pa-oro-konsten-att-gilla-laget

”Alla oroar sig ibland, men när katastroftankar tar över livet kan det vara idé att söka hjälp. Forskare vid Karolinska Institutet delar med sig av metoden som kan göra oss alla lite lugnare.”

Oupps…

#37: Nu skjuter du väl lite över mål i alla fall! Ingen här har uttryckt att de oroar sig överdrivet mycket, har fått svåra problem eller är begränsade i sina liv på grund av oro över klimat, katastrofer och krig. Ingen har ens kommit i närheten av det.
För dig måste oro betyda något helt annat än för större delen av befolkningen.
För mig är oro något som kan få oss att fatta vettiga beslut och inte utsätta oss för risker. Oro är något som kan få oss att agera istället för att bara liknöjt titta på när andra drabbas och inte vi själva.

#39 Att hålla sin oro och ångest i schack innebär inte att man inte bryr sig eller är likgiltig.
Att oroa sig eller ”stoppa huvudet i sanden” hjälper inte, då är det bättre att göra det man har makt över.

Det finns säkerligen kopplingar mellan oro, ångest etc och klimatproblem, samhällsfrågor osv.
Det är naturligt att känna så, men som sagt…hjälper det?

Det är så jag ser det.

Ja, min oro hjälper eftersom den får mig att handla och jag är säker på att det är likadant för de flesta.
Sen finns det vissa människor vars oro får dem handlingsförlamade, ångestfylla, sömnlösa mm. Men jag tror de människornas oro rör sig om något helt annat och på etthelt annat plan och det var absolut inte något sådant TS tänkte på.
Vem i hela fridens dar säger att man inte kan hålla din oro i schack bara för att man oroar sig? Att agera är ju ett sätt att just hålla sin oro i schack.

Nu tycker jag du har gjort den här tråden ganska larvig, och till något helt annat än vad som var TS avsikt och det känns inte juste. Jag tackar för mig.

#41 Det står dig fritt att tycka vad du vill.
Ingen orsak, själv anser jag att det är ett ämne med intressanta infallsvinklar och en sökning på ”oro” får en att inse att det är ett problem som många brottas med. Uppenbarligen.
”Larvig”? Det är inte min bild.

Ja det är väl bara att konstatera att "oro" kan få människor att börja agera och förhoppningsvis få en känsla av kontroll över det man oroar sig för, eller så kan oron bli mer skadlig och få folk att må dålig.

Är det egentligen någon skillnad mot rädsla, som ju existerar som en slags överlevnadsmekanism? Vissa verkar få oväntad kraft av den, andra blir helt paralyserade.