En växande grupp konsumenter har börjat undvika polyester. På sociala medier syns människor som noggrant granskar tvättlappar och ratar kläder så fort de upptäcker materialet. I stället hyllas naturfibrer som ull, linne och bomull.

Särskilt bland yngre konsumenter har polyester blivit förknippat med fast fashion, massproduktion och låg kvalitet. För vissa har materialet nästan blivit ett skällsord – en symbol för något billigt och oäkta.

Från praktiskt material till negativ symbol

Polyester utvecklades under 1940-talet och blev populärt tack vare sina praktiska egenskaper. Det är slitstarkt, torkar snabbt och skrynklar inte lika lätt som många andra material. Det har gjort polyester användbart i bland annat sportkläder, ytterkläder och regnplagg.

Ändå har materialet fått ett allt sämre rykte. En del av kritiken handlar om att polyester tillverkas av fossil råvara och är en plastfiber. Vid tvätt kan syntetiska textilier dessutom släppa ifrån sig mikrofibrer som kan hamna i miljön.

På sociala medier sprids samtidigt påståenden om att polyester skulle vara dåligt för kroppen eller få människor att lukta mer eftersom materialet inte absorberar fukt på samma sätt som vissa naturfibrer. Alla sådana påståenden är dock inte lika väl underbyggda.

För många handlar motståndet mot polyester därför lika mycket om känslan och associationerna kring materialet som om dess faktiska miljöpåverkan.

Polyester och fast fashion

En viktig anledning till att polyester blivit så starkt förknippat med fast fashion är att materialet är billigt och mångsidigt. Det gör det möjligt att producera stora mängder kläder till låga priser.

För konsumenter som är trötta på köp-och-släng-kulturen har polyester därför blivit en symbol för hela systemet.

Men det är viktigt att skilja mellan materialet och hur det används. Polyester kan finnas i ett billigt plagg som används några gånger och sedan kastas, men också i ett kvalitetsplagg som används under många år.

Naturmaterial är inte automatiskt hållbara

Det är lätt att tro att naturmaterial alltid är det miljövänliga alternativet. Men även naturfibrer har en miljöpåverkan.

Bomull kräver exempelvis stora mängder vatten och jordbruksmark och kan innebära användning av bekämpningsmedel. Ull har också en miljöpåverkan eftersom den är kopplad till djurhållning.

Europeiska miljöbyrån har därför betonat att textiliers miljöpåverkan är komplex. Det går inte enkelt att säga att syntetiska fibrer är dåliga och naturfibrer är bra.

Även polyester har vissa fördelar. Materialet kan exempelvis tillverkas av återvunnen plast, vilket innebär att gamla plastflaskor kan användas som råmaterial. Det gör dock inte automatiskt återvunnen polyester problemfri, men visar att även syntetiska material kan ingå i mer cirkulära lösningar.

En fråga om identitet

Forskare menar dessutom att anti-polyestertrenden handlar om mer än miljö.

Att välja bort polyester kan vara ett sätt att visa vilken typ av konsument man vill vara. Naturmaterial förknippas ofta med kvalitet, hantverk och något autentiskt. Det passar in i en större trend där människor återupptäcker stickning, sömnad, bakning, keramik och andra aktiviteter som förknippas med det långsamma och handgjorda.

Att säga nej till polyester blir därmed också ett sätt att ta avstånd från massproduktion och den snabba konsumtionskulturen.

Det viktigaste kan vara att köpa mindre

Den kanske viktigaste slutsatsen är därför att materialet bara är en del av problemet.

Ett plagg av bomull är inte automatiskt hållbart bara för att bomullen kommer från en växt. På samma sätt är ett polyesterplagg inte automatiskt ett dåligt miljöval.

Hur plagget produceras, hur långt det transporteras, hur ofta det tvättas och hur länge det används spelar också stor roll.

Att köpa ett nytt plagg enbart för att det är gjort av ett naturmaterial kan därför vara mindre klokt än att behålla eller köpa ett redan existerande plagg av polyester.

Det mest hållbara valet kan ofta vara att köpa färre kläder, välja second hand, reparera det man redan äger och använda sina plagg under längre tid.

Polyester är inte hela problemet

Anti-polyestertrenden säger något viktigt om hur människor börjar ifrågasätta dagens modeindustri. Den visar att allt fler vill bort från överkonsumtion och kläder som snabbt blir värdelösa.

Men om vi gör polyester till den enda boven riskerar vi att missa den större frågan.

Problemet är inte bara vilken fiber våra kläder är gjorda av. Problemet är också hur mycket vi köper, hur kort tid vi använder plaggen och hur snabbt vi ersätter dem med nya.

Polyester har verkliga miljöproblem, framför allt eftersom det är en fossilbaserad syntetfiber och kan bidra till utsläpp av mikrofibrer. Men naturmaterial har också miljöproblem.

Därför finns det inget enkelt svar på frågan om vilket material som är bäst.

Kanske behöver vi inte en helt polyesterfri garderob.

Kanske behöver vi framför allt en garderob med färre, bättre använda och längre levande plagg.

Det är en betydligt svårare lösning än att bara läsa på tvättlappen – men sannolikt också en mer realistisk väg mot en hållbarare modekonsumtion.

Läs mer här:

https://www.dr.dk/nyheder/kultur/en-gruppe-forbrugere-har-udviklet-et-had-til-polyester