Miljö iFokus

Miljö

Etiketter: miljönyheterbiologisk-mångfald
Läst 67 ggr
Pyttelite
1

145 arter borta från Uppsala län

I Uppsala län har ungefär 145 växter och djur dött ut de senaste 200 åren – de allra flesta sedan mitten av 1900-talet, och ytterligare 500 arter är hotade. – Det är ju så klart bedrövligt, säger Maria Forslund. Hon är länsstyrelsens koordinator för hotade arter och jobbar med sällsynta arter.

Se klippet från SVT Uppsala:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/145-arter-har-forsvunnit-fran-uppsala-lan


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


I Uppsala län har ungefär 145 växter och djur dött ut de senaste 200 åren – de allra flesta sedan mitten av 1900-talet, och ytterligare 500 arter är hotade. – Det är ju så klart bedrövligt, säger Maria Forslund. Hon är länsstyrelsens koordinator för hotade arter och jobbar med sällsynta arter.
  • Redigerat 2021-01-24 08:47 av Pyttelite
Rådjurstoken
1
#1

Jättebra att detta uppmärksammas! Alla vet att tigrar och noshörningar är utrotningshotade, och det är förstås viktigt att man engagerar sig för sådana arter också. Men hur många vet hur läget är på hemmaplan? Till exempel att det för hundra år sedan fanns gott om slåtterängar i Sverige, med en artrikedom utan dess like. Visor om "ängens alla blommor av många hundra slag" och liknande överdriver inte, utan beskriver hur det faktiskt såg ut när de skrevs. Hur många har idag sett en fältgentiana eller en nattviol? Varje blomma har dessutom ett flertal insektsarter (ofta 20 eller fler) knutna till sig, som lever på just den blomman. Vart ska de ta vägen när den blomman inte finns kvar längre? Och när insekterna försvinner, försvinner även fåglar och andra djur som lever av dem. Allt hör ju ihop i naturen. Tänk om man kunde spara lite kantzoner, åkerholmar och liknande småbiotoper i odlingslandskapet, med blommor där insekter kan hitta nektar och buskar där fåglar och andra djur kan söka skydd. Små dammar här och var, där grodorna kan leka och djuren hitta vatten att dricka. Och hur mycket skog finns egentligen i vår närhet? Alltså inte granåkrar utan riktig, levande skog med gamla träd prydda av hänglavar och torrakor där hackspettar av diverse arter hackar ut sina bohål som senare tas över av ugglor m fl. Det finns så mycket att kämpa för även på hemmaplan! Och så ska vi inte glömma att var och en kan göra en liten insats på lokal nivå. Varför inte välja någon favoritblomma för fjärilarna i rabatten, och spara lite nässlor där de inte är i vägen så att larverna har någonstans att växa upp?

Olle

Pyttelite
0
#2

#1: Ja det är viktigt att ha det i åtanke.

I min närhet (som inte är Uppsalatrakten) har man sjösatt många mer eller mindre bra projekt.

Många våtmarker ha restaurerats och det finns lita dammar här och var och vi har faktiskt både nattviol och gentiana i markerna.

Det finns frigående kor och får som gör underverk men det räcker inte

Det är lättare att prata för nattviolen som doftar så underbart än en skalbagge som få har sett och skulle man se den noteras den inte.

Kanske har Coronan lett till fler besök i naturen så att man förstår dess värde men tror knappast det


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Rådjurstoken
1
#3

Ja, det pågår säkert många bra naturvårdsprojekt runtom i Sverige även om man alltid kan önska att de vore ännu fler.

Visst är det lättare att prata för vackra, väldoftande nattvioler än för små skalbaggar, och naturvården har ibland kritiserats för att mest inrikta sig på vackra, gulliga eller häftiga arter. Jag tycker inte att detta med symbolarter som väcker sympati ska ses som ett problem, utan i stället ska man komma ihåg att allt hör ihop. Om man till exempel vill rädda Indiens tigrar, måste man även skydda deras bytesdjur som hjortar, antiloper och vildsvin. Vill man skydda bytesdjuren måste man även skydda deras miljö och se till att de har tillräckligt stora områden där de hittar tillräckligt med mat och skydd. En miljö som även är livsviktig för många fåglar, grodor, insekter m fl. En WWF-insamling för att rädda tigerns djungel blir troligen mer lyckad än en för att rädda den indiska trädgrodans djungel, men resultatet blir att båda arterna skyddas!

Översatt till svenska förhållanden: Vill man rädda de vackra nattviolerna, måste de ha en välskött äng att växa på. En äng där hundra andra ängsblommor också trivs, varav många är mer eller mindre sällsynta men kanske inte upplevs som lika vackra. Och där varje art har sina speciella skalbaggar och andra insekter knutna till sig, som inte trivs på något annat än sin speciella växt. Insekter som blir mat åt fåglar, grodor, igelkottar, fladdermöss osv. Ett projekt för att skydda nattviolerna kan alltså mycket väl gynna till exempel hasselsnoken eller stenskvättan som då hittar mer att äta!

Olle

Pyttelite
0
#4

#3: Klokt svarat! 👍


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Pyttelite
1
#5

I Rödlista 2020 återfinns 219 svenska arter i kategorin Akut hotad (CR), vilket är nästan tio procent av alla hotade arter. Av dessa är 38 arter nya i kategorin och 181 arter är kvar sedan Rödlista 2015. Sex av de akut hotade arterna (CR) i Rödlista 2015 har i Rödlista 2020 klassats i kategorin Nationellt utdöd (RE).

Läs mer här:

https://www.artdatabanken.se/arter-och-natur/Dagens-natur/akut-hotade-arter--nara-att-forsvinna/


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Av Sveriges drygt 50 000 kända flercelliga arter klassas 219 som Akut hotade. Detta innebär att de löper en mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid. Men statistiskt borde fler akut hotade arter dö ut än vad som är fallet i Sverige. Varför dör de inte ut?