Varje år, när allhelgonahelgen närmar sig, fylls våra kyrkogårdar av levande ljus. Människor kommer för att minnas sina anhöriga, lägga blommor på gravarna och skapa en stund av stillhet i en annars ofta hektisk tillvaro. För många är det en av årets viktigaste traditioner.

Men nu höjs röster om att det har gått för långt. Enligt Johan Stråhle, stiftsingenjör i Västerås, har mängden ljus och dekorationer ökat kraftigt under senare år. Han beskriver utvecklingen som ett överdåd som inte längre är rimligt.

Det är ett uttalande som väcker fler frågor än det besvarar.

Självklart ska vi ta miljöproblemen på allvar. Engångsprodukter, plastförpackningar och batteridrivna dekorationer skapar avfall. Paraffin bygger på fossila råvaror och palmoljeproduktion kan bidra till avskogning och förlust av biologisk mångfald.

Men när diskussionen landar i att människor bör begränsa antalet ljus behöver vi ställa en grundläggande fråga: Är det verkligen människors sätt att minnas sina döda som är problemet, eller är det hur produkterna tillverkas, säljs och tas om hand?

Från miljöproblem till moraliskt omdöme

Att kalla utvecklingen för ett överdåd är inte ett faktapåstående. Det är en värdering.

Vad innebär egentligen överdåd på en kyrkogård? Är det två ljus i stället för ett? Är det en lykta, en blomma och en ljusslinga? Eller handlar det om att engångsprodukter används i en omfattning som skapar onödigt avfall?

Skillnaden är viktig.

Om mängden gravljus har ökat kraftigt bör det naturligtvis gå att redovisa med statistik. Hur många ljus samlas in i dag jämfört med för tio eller tjugo år sedan? Hur stor är ökningen? Har antalet besökare ökat? Hur mycket av avfallet består av plast, metall, stearinrester och batterier?

Utan sådana uppgifter riskerar en viktig miljöfråga att förvandlas till ett allmänt moraliskt resonemang om människors konsumtion och bristande måttfullhet.

Det är fullt rimligt att diskutera överkonsumtion. Men då måste vi också kunna definiera vad vi menar och visa vad problemet faktiskt består av.

Varför är det antalet ljus som hamnar i fokus?

Johan Stråhle uppmanar människor att välja stearin framför paraffin. Det finns goda skäl till att diskutera det valet.

En livscykelanalys från RISE visar att de undersökta Svanenmärkta stearinljusen har omkring 55–60 procent lägre klimatpåverkan än paraffinljus. Analysen omfattar bland annat råvaruproduktion, tillverkning, transporter och förbränning.

Det är ett relevant och konkret miljöargument.

Källa: Svanen och RISE – Stearinljus har 55–60 procent lägre klimatpåverkan än paraffinljus

Men det finns en viktig komplikation: Allt stearin är inte automatiskt miljövänligt. Stearin kan framställas av både animaliska och vegetabiliska fetter, och vissa vegetabiliska råvaror kan ha betydande miljöpåverkan.

Det är därför mer meningsfullt att informera konsumenterna om verifierade miljömärkningar och produkternas faktiska innehåll än att förenkla frågan till att stearin alltid är bra och paraffin alltid är dåligt.

Samma sak gäller palmolja. Det finns väl dokumenterade problem med palmoljeproduktionens påverkan på regnskog och biologisk mångfald. Men även här behövs precision kring råvarans ursprung och produktionsvillkor.

Miljöargument ska tåla granskning. Annars riskerar välmenande rekommendationer att bli förenklingar.

Engångskulturen är kanske det verkliga problemet

En av de mest intressanta uppgifterna i Expressens artikel är att tusentals gravljus slängs efter allhelgonahelgen på Skogskyrkogården i Stockholm.

Det är förstås en stor mängd produkter som går till avfall. Men det väcker en annan fråga: Varför är så många av produkterna konstruerade för att användas en gång och sedan kastas?

Gravljus säljs ofta i behållare av plast eller andra material som måste tas om hand när ljuset brunnit ut. Batteridrivna dekorationer innehåller dessutom komponenter som kräver särskild avfallshantering.

Men måste varje nytt ljus innebära en ny plastbehållare?

Det finns återanvändbara gravlyktor där själva ljuset kan bytas ut. Det finns också möjligheter att utveckla bättre system för sortering och återvinning.

Här borde diskussionen handla mer om produktdesign och producentansvar.

Naturvårdsverket beskriver producentansvaret som ett viktigt verktyg för att få företag att utveckla produkter som är resurssnåla och lättare att återanvända och återvinna.

Källa: Naturvårdsverket – Producentansvar från avfall till cirkulär ekonomi

Varför utvecklas inte fler produkter som är avsedda att användas under många år? Varför är återanvändbara gravlyktor inte ett mer självklart alternativ? Kan kyrkogårdsförvaltningarna erbjuda bättre sortering och återvinning? Kan tillverkarna ta ett större ansvar för produkternas hela livscykel?

Att uppmana besökare att köpa färre ljus kan minska avfallet. Men att förändra produkternas konstruktion och skapa fungerande återbrukssystem kan minska behovet av engångskonsumtion.

Låt inte miljöarbetet bli en fråga om hur människor sörjer

Det finns också en mänsklig dimension som lätt försvinner när diskussionen handlar om avfallsmängder.

För den som har förlorat en nära anhörig är ett gravljus inte bara en produkt. Det är en symbol för kärlek, saknad och närvaro. Ett ljus kan representera ett liv, ett minne eller en relation som fortfarande betyder mycket.

Människor uttrycker sorg på olika sätt. Någon lägger en blomma, någon tänder ett ljus och någon vill omge graven med flera ljus och dekorationer.

Det är inte kyrkans uppgift att värdera människors sorg utifrån hur många ljus de väljer att tända.

Det betyder naturligtvis inte att miljöhänsyn ska stå tillbaka. Men kommunikationen måste vara respektfull och skilja mellan att uppmuntra hållbara val och att moralisera över människors sätt att minnas.

Svenska kyrkan beskriver själv allhelgona som en tid för att minnas och hedra människor som har dött. Det är en viktig utgångspunkt när miljöfrågan diskuteras.

Källa: Svenska kyrkan – Allhelgona

Det går att värna både traditionen och miljön.

Ett gemensamt ansvar kräver mer än uppmaningar

Ansvaret för miljöpåverkan kan inte läggas enbart på den enskilda kyrkogårdsbesökaren.

Tillverkarna ansvarar för vilka material och produkter de sätter på marknaden. Återförsäljarna behöver ge begriplig information om innehåll och miljöpåverkan. Kyrkogårdsförvaltningarna behöver skapa förutsättningar för återbruk, sortering och säker användning.

Och den som besöker kyrkogården behöver få möjlighet att göra ett informerat val.

Det är också rimligt att efterfråga en ordentlig redovisning från kyrkogårdsförvaltningarna. Hur mycket avfall uppstår egentligen under allhelgona? Vilka material dominerar? Hur mycket kan återvinnas? Vilka åtgärder har störst faktisk miljöeffekt?

Med sådana fakta kan diskussionen föras framåt och rekommendationerna bli mer träffsäkra.

Vi behöver hållbara ljus – inte mindre omtanke

Det finns ingen motsättning mellan att värna miljön och att bevara en betydelsefull tradition. Vi ska minska onödigt avfall, välja bättre råvaror och skapa förutsättningar för återanvändning.

Men vi bör vara försiktiga med att göra människors sätt att minnas till själva problemet.

När en miljödebatt börjar med att människor uppmanas att visa måttfullhet bör vi också fråga oss om producenter, handel och ansvariga organisationer gör tillräckligt för att erbjuda hållbara alternativ.

Det är trots allt inte antalet ljus som ensamt avgör miljöpåverkan. Det är också vad ljusen innehåller, hur de tillverkas, hur länge produkterna används och vad som händer med dem efteråt.

Allhelgona ska inte behöva bli en tävling i vem som tänder flest ljus. Men det ska heller inte bli en fråga om att människors sorg och saknad ska mätas i konsumtion.

Låt oss i stället rikta kraften mot det som verkligen kan göra skillnad: bättre produkter, mindre engångsplast, återanvändning, tydlig miljöinformation och ett större producentansvar.

Vi behöver inte mindre omtanke om våra döda. Vi behöver klokare sätt att uttrycka den.

Källor och vidare läsning

• Expressen – Uppmaningen inför allhelgona: Tänd lagom med ljus
  https://www.expressen.se/nyheter/sverige/uppmaningen-infor-allhelgona-tand-lagom-med-ljus/
• Svanen/RISE – Klimatpåverkan från stearinljus och paraffinljus
• Naturvårdsverket – Producentansvar och cirkulär ekonomi
• Svenska kyrkan – Allhelgonahelgen