vet ej men varje kommun brukar ha olika sen brukar de skjuta de katter som inte bär halsband..

men rifla, halsband är ju ett idiotiskt sätt att konstatera om en katt har ägare eller inte. En ansvarsfull djurägare märker ju sitt djur med antingen chip eller tatuering och det är väl det de får kolla efter. Ett halsband det kan ju tappas, tack och lov, för tänk hur det hade gått ifall katten inte kommer loss? det är ju detsamma som gäller för hund. En jakthund, ifall den inte har pejl, han har ju knappast halsband(förutom de där lösa röda jakthalsbanden) för då kan den ju hänga sig någonstans. Det måste ju vara så, att halsbandet går lätt att ta sig ur.

så de kommuner, som går efter den regeln, de är väl ute och cyklar.

ja inte kan jag rå för det för det står att alla ute katter ska ha halsband annars så fångas de. inte mitt fel att en del kommuner har en sådan regel.

Var står det? JAg skäller absolut inte på på dig, men det är ju en helt uppåt väggarna bestämmelse. Sedna får man tycka vad man vill om lösspringande katter. Men jag var mest ute för att höra om datumet var korrekt.

Tillsynslagen 7 § medger sedan 1987 att en katt som med fog kan antas vara övergiven eller förvildad får dödas av jakträttshavaren eller någon som företräder denne. Inom tätbebyggelse fordras polismyndighetens tillstånd.

Det är svårt att avgöra om en katt är övergiven eller förvildad. Utöver vad som anges i rättspraxis om kattens rätt att få ströva omkring bör bl.a. följande faktorer alltid noga beaktas när man söker bedöma om en katt saknar ägare och är övergiven eller förvildad:

• om katten uppehåller sig nära bebyggelse
• bär halsband
• är öron- eller chipmärkt
• är välnärd och har fin päls
• inte är särskilt skygg

Förekomsten av en eller flera av dessa omständigheter talar mot att katten är övergiven eller förvildad. Det skall också understrykas att det kan vara vanskligt att fästa alltför stor vikt vid hur pälsen ser ut. I ett fall, som dock inte ledde till rättsliga åtgärder, sköts en katt med avvikande päls. Det visade sig att katten delvis var rakad till följd av pågående veterinärbehandling. Den som förhastat avlivar en katt då fog för bedömningen av kattens status som "övergiven eller förvildad" saknas kan hållas ansvarig för skadegörelse (t.ex. Uddevalla tingsrätt, dom 1999-04-06 i mål B 61-99; vari en 19-årig katt med tufsig päls och halsband påträffad i villaområde dödades utan fog) och djurplågeri, om katten avlivas på ett sätt som otillbörligen utsätter den för lidande (t.ex. Bollnäs tingsrätt dom 2001-01-24 i mål B 1019-00).

Källa: "Djurskydd, Fakta och tips, 2005 av Helena Striwing och Mikael Åslund" s. 216-217

Tillstånd att döda katt

För att få döda en katt inom tätbebyggt område krävs polismyndighetens tillstånd och det är straffbart enligt tillsynslagen att döda en katt utan sådant tillstånd. Underförstått är det fråga om fällfångst och att skjuta. Tillstånd att avlossa skott stöds på 3 kap. 6 § ordningslagen (1993:1617). Polismyndigheterna är restriktiva med tillståndsgivningen och tillståndet skall vara tidsbegränsat. När katter betraktas som "skadedjur" och av denna anledning skall infångas och dödas är det främst "skada eller olägenhet för människors hälsa" som avses. Före Miljöbalken (MB) talade man om "sanitär olägenhet'.

Den rutin som brukar tillämpas när lösspringande katter utgör problem är följande: Jakträttshavaren/fastighetsägaren gör ansökan hos polismyndigheten om att fånga och döda katt med tydligt angivande av var katterna finns och var infångandet skall ske samt vem som skall vara ansvarig för verksamheten.

Om polisen tillstyrker ansökan bör vissa villkor uppställas som är avsedda att hindra att katter som har ägare avlivas. Punkterna nedan har vi sammanställt mot bakgrund av innehållet i Jordbruksdepartementets förslag till lag om tillsyn över hundar och katter(Ds 1996:32), några polismyndigheters beslut av detta slag och våra egna åsikter. Efter denna redovisning kommer vi att fästa läsarens uppmärksamhet på ett rättsfall som problematiserar vissa av de punkter som vi behandlar.

Departementsförslaget blev mycket kritiserat och ledde inte till lagstiftning. Däremot förefaller det som om där ur hämtats vissa idéer till den handläggning som polismyndigheter tillämpar idag i dessa ärenden (nedan för enkelhets skull "polisen").

I god tid innan infångandet av katter påbörjas måste sökanden tydligt informera allmänheten om vad som skall ske. Polisen brukar kräva en veckas framförhållning. Kattägare bör uppmanas att intensifiera sin tillsyn över sina katter så att dessa inte infångas. Lämpligen kan informationen ges genom annons i lokaltidning, anslag i aktuella och angränsande bostadsområden med uppgift om tider och platser för infångandet. Uppgift skall också lämnas om vem som är ansvarig och hur och var denne kan nås.

1. När katt infångats skall den förvaras tillräckligt lång tid för att eventuell ägare skall hinna reagera och lösa ut sin katt. Förvaring, skötsel och tillsyn skall uppfylla djurskyddslagens krav. Sökanden skall informera allmänheten genom annons, anslag e.dyl. om att katt infångats samt var den kan besiktas och återfås. Med hänsyn tagen till även huskatters natur, bör katten förvaras en minsta tid av åtminstone 5-6 dagar efter annonsering.
2. För chip- eller öronmärkta katter och katter som försetts med halsband saknas grund för antagandet om att de är övergivna eller förvildade (se 7 § tillsynslagen). Tvärtom talar omständigheterna för att de är familjemedlemmar. Det förefaller otidsenligt att idag betrakta sådana katter annorlunda än katter av s.k. ädelras (perser, burma, russian blue m.fl.) som skall behandlas som hittegods till följd av det ekonomiska värde de betingar, och därför vid anträffandet föranleda anmälan till polisen. Till detta intryck bidrar inte minst Högsta Domstolen (HD):s rättsfall om ersättning för veterinärvårdskostnad för en katt som otvistigt mellan parterna hade ett ringa ekonomiskt värde, 100 kr. Sökanden får inte avliva "hittegodskatter" utan särskilt tillstånd från polisen, då hittegods skall vårdas väl och under betydligt längre tid än de frister som brukar anges i tillstånden. I själva verket finns anledning tro, att ägarna till märkta katter och katter av ädelras kommer att sakna sina katter och på olika sätt söka efter dessa. Svenska Kennelklubben för ett centralt register över märkta och till registret rapporterade katter, varför märkta katter alltid bör kontrolleras mot registret. Redan idag bör också befintliga efterlysningsmöjligheter på nätet användas för bättre eftersök av eventuella ägare till katter som infångats långt hemifrån.
3. Kattfällor skall vara lämpliga för ändamålet och får inte vara konstruerade så, att de kan skada eller döda katten.
4. Om katt skall avlivas bör samråd ske med legitimerad veterinär om från djurskyddssynpunkt skonsammaste tillvägagångssätt beträffande den enskilda katten (injektion eller avlivning med skott).
5. Sökanden skall ansvara för uppkomna kostnader för tillstånd, annonsering, infångande, förvaring, veterinärs medverkan och avlivning. Vid tillståndsgivningen brukar Polismyndigheten även uppställa som villkor att inget annat förfogande över övergiven eller förvildad katt än för avlivningsändamål får förekomma. Detta kan sägas vara ett arv från tidigare nämnda 23 § JL och den rättspraxis som härleddes därur. Det skall noteras, att det i 7 § tillsynslagen står, att katt "får" dödas.

Förhoppningsvis kan vi inom en snar framtid få en mer nyanserad syn på detta problem och ändringar i lagstiftningen som möjliggör att t.ex. kattföreningar som framgångsrikt ägnar sig åt omplacering får medverka till att katter omplaceras och får chans till ett fortsatt liv hos någon istället för att avlivas.

Ett fall har anmälts till Justitieombudsmannen (JO) i januari 2005 av en privatperson, vars familjekatt avlivats i samband med att ett tiotal katter i en närbelägen fastighet fångades i fälla av kommunen och avlivades på uppdrag av polisen (JO, Dm 334/05).

Polismyndighetens beslut enligt tillsynslagen överklagas till länsstyrelsen, medan beslut med stöd i DL överklagas till länsrätten (38 § DL).

Polismyndigheten i Skåne meddelade Malmö Viltvårdsförening tillstånd till skjutning med eldvapen enligt 3 kap. 6 § ordningslagen (1993:1617) inom område som omfattas av detaljplan för efterhållande av skadedjur. Tillståndet innehöll vissa föreskrifter och villkor som föranledde föreningen att hos länsstyrelsen överklaga beslutet med yrkande om att beslutet skulle upphävas. Enligt polismyndighetens beslut skulle av föreningen anlitad skyddsjägare inhämta polisens tillstånd före avlivning av varje enskild katt och vid avlivningen noga följa LSFS 1990:14.

Föreningen yrkade att tillstånd skulle ges generellt åt föreningen att döda katt som uppdragstagare åt Malmö kommun och övriga jakträttsinnehavare eller, om sådant tillstånd inte kunde medges, att Malmö kommun medgavs individuellt tillstånd att döda katt på kommunens mark. Föreningen yrkade också, att djurskyddslagstiftningen skulle förklaras inte vara tillämplig på dödade av förvildade och övergivna katter. Slutligen yrkade föreningen att om individuellt tillstånd att döda katt krävdes, detta skulle klargöras innebära att tillstånd inhämtades samma dag som avskjutningen skulle äga rum. Länsstyrelsen avslog överklagandet.

Intressant att notera är att länsstyrelsen 2003-10-24 slår fast, att "katter är husdjur oavsett om de lever i fångenskap eller ej. Djurskyddslagstiftningens bestämmelser gäller därför alla katter. Avlivning av en förvildad eller övergiven katt kan ske genom att katten först fångas in och därefter avlivas." Länsstyrelsen förefaller bortse från den tolkning som tidigare gjorts av Hovrätten för Västra Sverige, dom 2002-04-19, mål B 2542-01, vari hovrätten fann att katter som åt av den framställda maten, men inte ägdes av någon och i övrigt var vilda, inte kunde anses som husdjur. Länsstyrelsen ansåg också att det låg närmast till hands att anse att 7 § skulle tolkas så att tillstånd erfordras för dödande av varje enskild övergiven eller förvildad katt inom tätbebyggelse. Föreningen överklagade länsstyrelsens beslut till länsrätten som fann att frågan om huruvida övergivna eller förvildade katter är husdjur saknade betydelse för frågan om i vilken form polismyndighetens tillstånd skall ges. Vidare ansåg länsrätten, i likhet med länsstyrelsen, att tillståndet skall meddelas individuellt för varje katt. Länsrätten avslog yrkandet om generellt tillstånd att döda katt och avvisade föreningens övriga yrkanden (Länsrätten i Skåne län, Avd 1, dom 2004-12-23, mål m 12369-03). Viltvårdsföreningen har begärt prövningstillstånd och överklagat domen hos kammarrätten.

Källa: "Djurskydd, Fakta och tips, 2005 av Helena Striwing och Mikael Åslund" s. 218-221

I oktober 2005 avslog också Kammarrätten i Göteborg överklagandet. Domen sätter stopp för all "ramboavlivning" av katter (plural). Det står nu klart att tillstånd enligt 7 § tillsynslagen krävs för varje enskilt fall av dödande av övergiven eller förvildad katt. Det ankommer på polismyndigheten att avgöra den praktiska hanteringen i samband med tillståndsgivningen. KR säger uttryckligen att det strider mot lagstiftarens avsikt att meddela generella tillstånd för en förening, kommun eller liknande att döda § 7 katter inom tätbebyggda områden, och det inte inte heller kan vara lagstiftningens syfte att enskilda skyddsjägare skall beviljas generella tillstånd att döda sådana katter. Enligt KR saknar det betydelse för den avgjorda frågan om djurskyddslagstiftningen skall anses tillämplig eller inte (frågan om övergivna och förvildade katter har husdjursstatus besvaras inte i denna dom, Avd. 3. 2005-10-19, mål nr 220-05). Domen kan överklagas men prövningstillstånd krävs.

Källa: www.djurskyddsresursen.se (Helena Striwings hemsida)

halsband hade jag INTE haft på min katt om jag hade haft utekatt(har tack o lov innekatter)

den kan fastna med det och då i värska fall kan den inte ta sig loss och går en grym död till mötes!

nej,inför lag på chipsmärkning istället!!

det finns halsband med resår och sådana som släpper om de fastnar. vi bor på landet och har det på katterna för att de inte ska tas tillvara. och de har tatto i örat med. men det finns så många vilda katter att jag förstår att de skjuter av ibland. sådant gör vi med om ingen svarar på annos vi satt upp eller om vi ringer runt till grannar, någon brukar alltid veta vems den specifika katten är.

Tack snälla Dagoe för bra och ofärgade fakta. Det finns alltså inget deadlinedatum? På gott och ont?

Har inte hört talas om något deadlinedatum i min kommun. Vad skulle det innebära?

#8  I princip finns det inget deadline så som hos vilt som ingår i jaktlagen.

Det som man ska beakta i frågan om att skjuta förvildade katter är att honkatter kan dia ungar under den ljusa årstiden. Skulle man skjuta förvildade katter i denna årstid kan detta tolkas som ett brott mot djurskyddslagen eller djurplågeri då man borde utgå ifrån att det kan finnas kattungar som svälter ihjäl när en katt av okänd kön dödas under vår-sommar-tidig höst.

Så även om det inte rent krasst finns en deadline så är det ju högt oetiskt och t o m brottsligt att skjuta katter den årstiden de har ungar.

Katter kan ha ungar året om, och i synnerhet "vildkatter".

Att ha halsband på sin utekatt leder inte till döden bara för att den skulle fastna nånstans… Om man är smart så köper man ett halsband med resår, som de kan krypa ur, eller ett med säkerhetslås som släpper :P