07. Biologisk mångfald

Kvävefixerande bakterier

2009-06-14 10:35 #0 av: Bjornen

I naturen finns ett antal kvävefixerande bakterier som utnyttjar kvävet i luften. Mest känt är de som finns på alla ärtväxter. I vårt land finns det också andra kvävefixerande bakterier på alrötterna. I Australien finns ytterligare några arter med andra kvävefixerande bakterier på några andra arter. Därutöver kanske något ytterligare släkte som inte är känt ännu.

Många växter har dock även andra kvävefixerande bakterier som kan finnas på bladen eller frilevande i jorden. Kvävefixerande bakterier är känsliga för höga lättlöslig kvävegödslingar. Det gäller både konstgödsel och naturgödsel. Men nästan alla konstgödsel med kväveinnehåll har lättlösligt kväve. Färsk naturgödsel och naturgödsel som varit i anaeroba miljöer innehåller ofta lättlösligt kväve. Komposterad naturgödsel har mera bundet kväveinnehåll. Gödsel från olika djur har varierat innhehåll av kväve som är lättare eller svårare att få att bindas i mera långsamt lösande. Gödsel från kor , får och get har ett kväveinnehåll som är lättare att långsamt avge sitt kväveinnehåll.

Genom att tillföra lättlösligt kväve skadas eller hämmas de kvävefixerande bakterierna. En korrekt och kunnig ekologisk odling ger en större miljömässiga förutsättningar för bra matproduktion.  

En dålig bild av kvävefixerande bakterier på gråal.   

Anmäl
2009-06-14 21:27 #1 av: Tom-B

För de lite mer oinvigda kanske man skall nämna att också klöverväxterna binder kväve vid rötterna.

//Tom

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.


Anmäl
2009-06-14 21:56 #2 av: Bjornen

Ibland kan man fastna lite för mycket i fakta som inte är självklart för alla. Klöver är ju också en ärtväxt.

Anmäl
2009-06-14 23:13 #3 av: JanLindgren

Hej!

Även Elaeagnaceae har kvävefixerande bakterier. De är tämligen vanliga trädgårdsväxter och har ätliga bär så de är lämpliga i friväxande häckar.

Naturgödsel som varit i anaeroba miljöer har oftast bara lite kväve kvar på grund av denitrification. I anaeroba miljöer finns det bakterier som omvandlar nitrater till luftkväve. Det är en kunskap som används i våra reningsverk och är ett skäl varför vi vill ha våtmarker som på så sätt minskar kvävet i sjöar och hav.

När det gäller kvävebindande bakterier så antar jag att Björn tänker på cyanobakterier. De är i huvudsak vattenlevande bakterier. De är fosforgynnade vilket vi tydligt ser i Östersjön där cyanobakterierna är ett stort problem. De jordlevande kvävebindande bakterierna, förutom sådana som lever i symbios med växter, ger tyvärr mycket lite kväve. Det är lätt att konstatera i en odling där man inte tillför kväve. Växterna krymper år från år. Gödslar man med naturgödsel som normalt innehåller för lite kväve i förhållande till fosfor upptäcker man efter något år en akut kvävebrist. Jag har testat detta ett otal gånger med samma urusla resultat.

MVH

Jan

Anmäl
2009-06-15 02:43 #4 av: Tom-B

#2. Jo, det är ju riktigt, men min tanke var att många ickeinitierade tänker inte på att också klövern är en ärtväxt som binder luftens kväve. Som sedan kan nyttjas av efterkommande grödor.

#3. Dina privata tester ger jag inte mycket för. De torde knappast vara vetenskapligt genomförda. Och att jorden efter flera år av utebliven gödning så småningom lider brist på näringsämnen är väl ett så välkänt faktum att det snarast är ett axiom. Och det gäller inte bara kväve.

//Tom

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.


Anmäl
2009-06-15 11:11 #5 av: JanLindgren

Hej!

Bra Tom, då är vi helt överens om ett axiom. Då är vi kanske också överens om att kvävefixerande bakterier som ej lever i symbios med växter inte ger särskilt mycket kväve.

Då uppkommer frågan varifrån gödseln kommer. Du kanske har några nya idéer.

MVH

Jan

Anmäl
2009-06-15 11:26 #6 av: Tom-B

Under min 45-åriga verksamhet som bonde har jag ej bedrivit ekologiskt jordbruk. Har däremot försökt använda anpassad gödsling och besprutning. Och detsamma efterstrevar nog de flesta bönder. Produktionsinsatserna i form av gödsel, sprutmedel, diesel etc är minsann inte gratis.

Vad jag vänder mig emot är Din totala häxjakt på ekologisk produktion i många av Dina inlägg (inte bara i den här tråden). Vi borde kunna vara överens om att det är fullt möjligt att bedriva ett uthålligt ekologiskt jordbruk.

//Tom

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.


Anmäl
2009-06-15 16:23 #7 av: Bjornen

Om jag förstår det rätt så finns kvävefixerande bakterier även tillsammans med vissa arter av silverbuskar, havtorn och snöbär, men gäller inte alla arter utan vissa arter under vissa förutsättningar. Kanske även andra växtfamiljer har  eller kan ha kvävefixerande bakterier i symbios. Mycket kväveansamling till växter sker också via svampar och kan vara förenade med växter genom mykorrhiza.

Förekomst och nytta av frilevande kvävefixerande bakterier är dåligt känd och det finns nog mycket mera att upptäcka och förstå. För att deras bundna kväve ska frigöras krävs att de dör och kan uppfångasav växterna. De är som mest aktiva i kvävefattigare miljöer. 

Riklig gödsling med lättlösligt kväve påverkar naturlig bindning av luftkväve negativt. Endera dör organismmerna eller också blir de  passivare.

Ekologisk odling är komplicerat och det krävs goda kunskaper och insikter om de många samband som finns. Många nya ekologiska odlare startar ekologisk odling med lite för dåliga kunskaper i detta och har inte lärt sig läsa naturen tillräckligt. Men alla är ju nybörjare i början och någon gång måste de börja.   

Anmäl
2009-06-15 18:28 #8 av: JanLindgren

Hej Tom!

Det gör mig glad att du bedriver ett vettigt jordbruk. Du beskriver precis hur jag anser att ett jordbruk ska skötas. Jag är en varm anhängare av IP-odling.

När det gäller diesel så är åtgången större per skördad enhet för "ekologiska" odlare. Att i alla sammanhang använda mekanisk bearbetning av jorden är klart olämpligt. För att skydda jorden ska man undvika att plöja så mycket som möjligt.

Visst kan man odla "ekologiskt". Men det innebär då att man använder fosfor från gruvor och kväve från konventionellt jordbruk. Däremot så är skördarna så katastrofalt låga att fler människor skulle hungra om det bara fanns "ekologiska" odlare. Den enda gröda som närmar sig vettiga skördar är vall där man kommer upp i ca 80% av normalskörden.

Jag har stor respekt för bönder som generellt sett är mycket duktiga yrkesutövare. Därför är det lite tråkigt att "ekologiska" odlare kastar "skit" på de konventionella odlarna och samtidigt kräver en massa subventioner.

Jag har de senaste åren börjat syssla mycket med bär och frukt. Skulle jag börjat med "ekologisk" odling så hade jag fått startbidrag men jag vill inte göra som en bekant. Han startade en "ekologisk" bärodling för att få bidrag. Det gick väl inte alltid så bra men nu har kontraktstiden gått ut och han kan gödsla och spruta så att han får en vettig skörd.

Jag vill inte bedriva häxjakt på någonting men jag anser att folk i allmänhet borde intressera sig lite mer för fakta istället för att gå på senaste innegrejen.

Kommer du någon gång förbi norra Skåne så är du varmt välkommen in på en fika. Jag är en fruktansvärt nyfiken person och försöker hela tiden lära mig nya saker av folk jag träffar vilket innebär att jag också lyssnar på "ekologiska" odlare.

MVH

Jan

Anmäl
2009-06-15 18:40 #9 av: Tom-B

Tyvärr är det så att bönderna är hänvisade till att köra på diesel, trots att det borde ligga väldigt nära tillhands att bönderna själva kan producera sitt eget biologiska drivmedel.

Transportstyrelsen vägrar nämligen att befatta sig med att ta fram bestämmelser för att kunna typgodkänna lantbrukets traktorer som skulle mycket väl kunna köras miljövänligt. Det är märkligt då både bussar och bilar godkänns.

Där har Du en vettig uppgift att syssla med, att omvända Transportstyrelsen.

//Tom

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.


Anmäl
2009-06-15 19:02 #10 av: JanLindgren

Hej!

Myndigheter är ett elände. Jag är glad att vi nu slipper djurskyddsmyndigheten.

MVH

Jan

Anmäl
2009-06-16 23:14 #11 av: Coturnix

#10 Är det en myt att stora jordbruksarealer endast är en på biologiskt liv död massa, fylld av tungmetaller och gift som eroderar bort i vinden?

Anmäl
2009-06-17 10:57 #12 av: JanLindgren

Hej Coturnix!

Jag vet inte riktigt vad du pratar om. Jag tror att du menar försaltade jordar där det knappt växer något. Människor har under årtusenden konstbevattnat sina åkrar. I torra områden där vattnet avdunstar snabbt kan då vattnets naturliga innehåll av salter bli kvar i ytskiktet. Efter en lång tid blir då jorden alltför saltrik och de flesta växter får svårt att leva där. Naturligtvis är det gott om mikroorganismer även i sådan jord. Bakterier kan leva i nästan vilken miljö som helst, även i mättad saltlösning. Fenomenet med försaltning är ett flera tusen år gammalt problem och idag så forskas det mycket på att odla saltoleranta växter.

Det kan ev vara så att du läst om något område som blivit kraftigt kontaminerat i samband med ett vulkanutbrott. Vulkaner kan spy ut stora mängder tungmetaller. Det finns också några områden som är kontaminerade på grund av gammal gruvdrift.

MVH

Jan

Anmäl
2009-06-17 11:14 #13 av: Bjornen

Ett liknande fenomen kan också uppstå i skogsmark som oftast beror på en total förbränning av allt humus och mineraljorden urlakas snabbt till så näringsfattig mark att en återskogning tar mycket lång tid. Dessutom finns liknande områden i orörd skog och där är nog problemet brist jord och högt grundvatten. Där växer dock gräs, mossor och en del örter men inga träd eller buskar. Dessa områden använde många naturfolk som en bra riktmärke vid vägbeskrivningar i orörd skog.  

Anmäl
2009-06-17 11:28 #14 av: JanLindgren

Hej Björn!

En liten kommentar till vad du säger om näringfattig mark. I USA använder man ofta silverbuskar för att återställa förstörd mark tex efter stripmining. Silverbusken ger bär till djuren, trivs på näringsfattig mark, binder kväve så att marken blir näringsrikare och ger skydd åt nya växter. Frågan är om man skulle kunna göra något liknande i Sverige?

MVH

Jan

Anmäl
2009-06-17 12:01 #15 av: Coturnix

Jag syftade på jordbruksmark som undre längre tider brukats med tunga maskiner och konstgödnig och besprutning och ensidiga grödor. Exempelvis i USA.

Silverbuskar? Havtorn?
Stripmining? Vad är det?

Här brukar hallon vara de första som "befolkar" större hyggen.

Anmäl
2009-06-17 14:56 #16 av: Coturnix

(Stripmining:Dagbrottsbrytning på svenska. Ranstad till exempel)

Anmäl
2009-06-17 21:11 #17 av: JanLindgren

Hej Coturnix!

Jag förstår att du tänker på the Dust Bowl era i USA mellan 1931 och 1939. Det var innan man hade herbicider och växtskyddsmedel. Nu när man inte använder lika mycket mekanisk bearbetning av jorden så inträffar inte sådana saker. Idag så används No-till på 62 528 000 acres i USA vilket har tagit bort erosionen helt på dessa områden. No-Till används mycket i hela Amerika men alltför lite i Europa. Man kan i Sverige se enorma dammoln när bönder på slätten harvar. I No-Till används inte harvar och plogar och man slipper erosionen. God markvård kräver dock herbicider.

Beräkningar visar att det tar mellan 300 och 1 500 år för naturen att tillverka 2,5 cm matjord. Med olämplig jordbearbetning kan erosionen ta bort detta lager på 25 år. Vi kan också se hur överdriven jordbearbetning förstört mulljordarna i Sverige. Jordnivån har ofta sjunkit dramatiskt, ibland så mycket att det inte längre går att odla.

MVH

Jan

Anmäl
2009-06-17 23:17 #18 av: Bjornen

Troligen använder man den koreanska silverbusken, som är den vanligaste odlade silverbusken för bärskörd. En del försök har gjorts med den även i Sverige. Allmänt odlas en annan art av silverbuske (var särskilt vanlig från 1920-talet och fram till 1950-talet med stor spridningsförmåga) som prydnadsväxtmed väldoftande små blommor. Ytterligare en art (smalbladig silverbuske) odlas i södra Sverige och min har gett upp denna vinter och den har begränsad härdighet. Även den ska ge användbara små bär.

Anmäl
2009-06-18 01:58 #19 av: JanLindgren

Hej!

Det var tråkigt att din smalbladiga siverbuske dött. Min tog också stryk denna vintern, annars så anses den vara godast. Jag har fått hem några olika namnsorter av koreansk som jag ska prova för bärodling. Det är nog bäst att jag tar några sticklingar av den smalbladiga så att jag har reservplantor om nästa vinter blir för hård. Jag har också E. multiflora. Lite kuriosa. Det påstås att i gamla Persien låste man i kvinnorna när silverbuskarna blommade. De blev alltför påverkade av doftan.

MVH

Jan

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.